Omorganisation - vägen till inre harmoni

 
En kommunal yrkesbana kan vara en upptäcktsfärd genom ett myller av små och stora organisatoriska enheter som kan ha de mest skiftande namn. Hör här min kommunala bana: Under min tid i den värmländska glesbygdskommunen jobbade jag på plansektionen, som var en del av Samhällsbyggnadsförvaltningen. Sedan flyttade jag till huvudstaden och hamnade på en kommun där jag fick nöjet att arbeta på Stadsarkitektkontoret. Men bara två månader, sedan skedde en omorganisation och vips hette min arbetsplats Plan- och bygg som var en del av Stadsbyggnadsförvaltningen. Sen bytte jag kommun till den nuvarande, och där placerades jag på (häng med nu) Plan- och utredning som hör till Stadsbyggnadsenheten som i sin tur är en del av Tekniska kontoret!
 
Och nu är det dags igen, inte för ett byte av arbetsplats men väl för denna magiska process som vi kallar omorganisation. Kommunchefen samlade i våras tekniska kontorets personal i den skabbiga kommunhusmatsalen där han förklarade, i en lång och svårbegriplig utläggning, att han ”behövde få bättre grepp (styrförmåga) i stadsbyggnadsfrågorna”. Det var alltså, symptomatiskt nog ska det visa sig, inte frågan om att tjänstemännen själva tyckt att det var något fel med organisationen. Det var toppchefen som ville ha lite mer koll på vad vi gör. Och det kan man väl förstå. Toppchefen formligen strålade av handlingskraft när han skred till verket på det sätt som en modern chef gör när han bestämt sig för att förändra en organisation. Han anlitade en omorganisationskonsult! Ja, det finns sådana, var det någon som tvivlade på det? Tänk, vilken fantastisk titel att ha på visitkortet: omorganisationskonsult! Eller re-organisation manager kanske. Nåväl, omorganisationskonsulten satte sig ner med de välkända organisationscheman som kommunfolk i ledande position alltid har tillhands när de ska beskriva sig för andra. Hon klurade och tänkte och begrundade schemat (och det sägs att hon också intervjuade några underchefer) och några månader senare presenterades, under vad vi skulle kunna kalla lite pompa och ståt, ett helt nytt organisationschema! Eller nytt och nytt… Nu får jag lära mig att hädanefter presentera min arbetsplats som Plan- och utredningsfunktionen inom Plan- och bygglovsenheten som är en del av Stadsbyggnadskontoret! Är ni med? Jag har gått från Samhällsbyggnadsförvaltningen till Stadsarkitektkontoret till Stadsbyggnadsförvaltningen till Tekniska kontoret till Stadsbyggnadskontoret!
 
Det lustiga i sammanhanget är att min egen titel – planarkitekt – har varit densamma hela tiden och mina arbetsuppgifter har inte heller förändrats det minsta. För sådana förändringar hör till ovanligheterna – den som ska ”göra karriär” (citationstecknen mycket medvetet placerade) inom en kommun får ha tålamod. Organisationen görs om med några års mellanrum, alla får nya visitkort men fortsätter att göra ungefär detsamma som de gjorde innan. De luttrade gamla rävarna i kommunhuset rycker på axlarna och konstaterar torrt att de upplevt åtskilliga omorganisationer tidigare. Den organisation som nu ska sjösättas liknar rentav någon av de organisationer som figurerade på åttiotalet, eller var det sjuttitalet? Och så tillsätter man ett par nya chefer också. I det nu aktuella fallet har toppchefen beslutat att som ny stadsbyggnadschef tillsätta en person som saknar erfarenhet av stadsbyggnadsfrågor och som vad jag förstår aldrig har jobbat på en kommun. Vi hoppas nu att den nya chefen istället besitter fullständigt gudabenådade s.k. ledaregenskaper.
 
Vad är det då som gör ledande tjänstemän så besatta av omorganisationer? Kanske kan man säga att tjänstemän, och kanske i synnerhet de i chefsposition, är besatta av organisationen som sådan. Alltså dess struktur. Alltså de där schematiska bilderna med fyrkanter, cirklar och pilar som visar vem som ska lyda vem. Detta är förstås en helt ogrundad teori, men är inte vi tjänstemän i allmänhet väldigt intresserade av hur saker och ting är organiserade? Vi kan ju till exempel tillsätta arbetsgrupper och arrangera mötesserier bara för att lite mer ingående belysa hur en viss form av projektarbete bör bedrivas, vem som ansvarar för vad och framför allt de där otroligt komplexa inbördes kopplingarna mellan personer, enheter, funktioner, positioner, diarier och tidplaner. Om organisatoriska frågor ska behandlas på ett avdelningsmöte är det lika bra att i förhand förlänga mötet med en timme, för här vill alla ventilera sina mer eller mindre välgrundade synpunkter och teorier om den perfekta organisationen. Och det är alltid på blodigt allvar. Det är inte bara allvar – det är en konst, och vi erkänner aldrig att vi gillar den. Och om man går igång på organisationer – vad kan då vara mer lockande än att skapa en helt ny organisation? Problemet i detta sammanhang är väl snarast att det sällan är (de lägre) tjänstemännen själva som ritar upp organisationen. Detta nöje är nämligen förbehållet högre chefer (det är därför de har så hög lön), och med detta sagt vill jag inte komma med några svepande anklagelser om att de högre cheferna i allmänhet skulle vara dåliga på detta, men nog är det en kittlande tanke att i sann folkrörelseanda låta ”gräsrötterna” skapa organisationen. Nerifrån och upp så att säga. Men den byråkratiska världen är också en värld med tydliga hierarkier (ingen byråkrati utan hierarki!) så det där är otänkbart. Det är till att avancera i graderna om man vill vara med och rita organisationsscheman.
 
Blir det bättre efter en omorganisation? Blir vi effektivare och arbetet smidigare? Blir besluten snabbare och bättre? Min gissning är att det blir lite rörigt ett halvår eller ett helt, och att det mesta därefter fungerar ungefär som förr. Ska man tro de gamla rävarna som har jobbat vid samma skrivbord tjugo-trettio år så blir det ungefär så. Men vi får nya visitkort! Med nya loggan på!
 

Det finns stiliga stadshus i Norrbotten också
 

Kommentarer
Postat av: Linnéa

Sitt lugnt i båten! Det är bara en krusning.

Ingenjörskonst i excel.

2009-11-25 @ 23:31:22
Postat av: ///MS

Jag vill bara upplysa dig om att omorganiseringar är inget nytt under solen. Läs citatet nedan ang. den Romerska armen....



"Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är att skapa illusionen av framsteg medan det istället åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering."



Gaius Petronius, ämbetsman i Rom - avled 66 e.kr."



2009-11-26 @ 08:24:39
Postat av: Aurora

Bra där!!



Du har glimten i ögat i den här texten, det gillar jag! /A

2009-11-26 @ 16:20:01
Postat av: Ludvig

Glimtande ögon är trevligt! Och redan på romartiden tycks det ha funnits folk med denna egenskap. Petronius hade en poäng där med att omorganisationen ofta syftar till att skapa illusionen av framsteg snarare än att skapa framsteg på riktigt. Men jag vet inte om jag vill gå så långt som att kalla omorganisationen för en demoraliserande åtgärd. Jag är alltjämt hyfsat moralisk.

2009-11-26 @ 21:19:02
URL: http://papperspalatset.blogg.se/
Postat av: Senioren



Omorganisationskonsulten är tidens tecken på att ytan är viktigare än innehållet. Googla på just ”organisationskonsult” och hitta ett koppel konsultfirmor (skitdyra) med ständigt skrattande, leende, förtjusande och i regel unga trendiga människor, peka ut framtiden. Innehåll? Vadå, bara vi trivs. Att bara intressera sig för ytan är något som inte håller i längden, vilket klart framgår av att organisationskonsulterna är en skara som ständigt växer. Kan de sitt jobb så dåligt att det ständigt måste göras om?

Det skulle vara intressant att veta var, när och hur tjänstemännen diskuterar innehåll, för innehållet är vad de kan. Jag tror att det måste vara sådana innehållsliga diskussioner som kan leda fram till de verkligt kreativa omorganisationerna.



Senioren (statsanställd och även drabbad av konsulter)

2009-11-27 @ 15:01:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0