De små korrigeringarnas tyranni

 

Sida tre, första stycket, andra raden: ändra vision till målsättning.

Sida tre, andra stycket, femte raden: ändra framtill till fram till.

Sida fyra, första stycket: stycket tas bort

Sida fem, tredje stycket, sista raden; ..en tydlig blandning av funktioner: ta bort tydlig.

Sida fem, fjärde stycket, tredje raden: komplettera meningen: planen syftar också till att..

(...)

Sida femtio, sjunde stycket, andra raden: ändra med avseende på till avseende.

Sida femtioett, elfte raden: korrigera datum

Sida femtiotvå, kartan: det finns två fält i kartan som saknar beteckning.

 

Så där höll det på. Det tog mig en halv arbetsdag att sammanställa listan på de ändringar som vi ville göra efter projektgruppens kollektiva genomläsning (som i sin tur tog flera dagar) av den konsultskrivna planhandlingen. Sammanlagt 134 ändringar på en sex sidor lång lista blev det. Stort och smått, allt från komplettering och flyttning av hela avsnitt till rättning av stavfel och missar i styckeindelningen. Och tro mig, det var inte alls så tråkigt som det kan tyckas. Kanske har det att göra med bloggförfattarens vid det här laget välbekanta förkärlek för det petiga, finstilta och detaljstuderade, men det finns onekligen en tjusning i att ikläda sig den oförsonliga lärrollen, ett slags maktutövning i det tysta, att med sin kommunal lågmäldhet peka på texten och säga korrigera! i den trygga vetskapen om att konsulten som tar emot listan med korrigeringarna måste göra som jag säger eftersom jag representerar beställaren av arbetet. Att bygga upp saker från grunden är ganska jobbigt, men att mot slutet på processen finputsa ytan och fixa med detaljerna är barnsligt roligt.  

 

Det ska tilläggas att ingen skugga ska falla över konsulten, ty i likhet med de flesta konsulter har de i detta fall arbetat tämligen hårt och det ska erkännas att de rentav kanske är lite mer tidseffektiva i sitt arbete än vi kommunbyråkrater som oftast inte behöver redovisa varenda timme av vår arbetsdag, och som så att säga lever i ett lite mer diffust tidsperspektiv. Och det är fullt möjligt att det skulle vara lika många korrekturfel om jag totat ihop hela dokumentet själv. Ändå kan man ju fråga sig hur effektivt och rationellt det egentligen är med detta dubbelkommando - att vi istället för att göra något själva sitter och fjärrstyr någon som gör det åt oss. Det tar tid att korrekturläsa konsultprodukter, det tar tid att istället för att ändra direkt i dokumentet säga till konsulten att du måste rätta till det här och det här och det här, och det känns dessutom lite fånigt att likt en skolfröken sitta och rätta stavfel, grammatiska fel, syftningsfel, satsbyggnadsfel och typografiska fel, särskilt när de är producerade av någon som har högre lön, dyrare arbetsmöbler och bättre automatkaffe än jag har på min arbetsplats. Men som sagt - det finns en viss tjusning också i att få vara den petige byråkraten som slår ner på detaljer. Detaljer är ju så roligt! Desto tråkigare är det när en konsulttext inte präglas av direkta fel utan av en rent allmänt dålig språkkänsla, vilket är ganska vanligt. Då tar den längre tid att rätta och det blir ändå inte riktigt bra. Till saken hör att det på plantexter upprättade av konsulter ändå står den kommunale handläggarens namn högst upp, vilket ju kan verka väldigt bekvämt om texten är välskriven (och säkert bittert för konsulten) men riskerar att bli pinsamt om den inte är det.

 

En annan, lite mer dramatisk händelseutveckling som jag den senaste tiden upplevt exempel på är när konsulten börjar frigöra sig från sin uppdragsgivare (månne på grund av uppdragsgivarens stelhet, långsamhet eller bristande respekt för eviga arkitektoniska värden till förmån för krasst ekonomiska och politiska överväganden?). Idag påpekade min chef lite försynt att det i den mastiga fördjupade översiktsplan som ska skickas till beslutsfattarna om en vecka har gjorts ganska drastiska förändringar som varken jag eller någon annan i projektgruppen informerats om. Konsulten hade helt enkelt stuvat om bland kvarteren efter eget huvud och sedan låtit bli att upplysa oss om detta. Det blev en hektisk fredagseftermiddag med ett flertal hastiga krismöten och lätt infekterade telefonsamtal. Konsulten ifråga står nu inte högt i kurs hos min arbetsgivare.

 

Men jag kan känna viss förståelse dem, de kreativa konsulterna med rörliga sinnen som tröttnar på att kontrollerat krypa fram längs den snitslade bana som de kommunala myndigheterna lägger ut åt dem. De har kanske valt att vara just konsulter istället för kommunbyråkrater för att få lite fler frihetsgrader och lite färre bindningar i arbetet, och då är det säkert frustrerande att tvingas pressa in sin kreativitet och sina alster i byråkratins stundtals snäva ramar. Ett litet rebelliskt konsultmyteri kan mot den bakgrunden vara begripligt. Det är rätt att göra uppror, var det väl någon som sa. Men då får man i anständighetens namn göra det i god tid, minst en månad innan handlingarna skall vara kommunstyrelsen tillhanda. 
 

Eviga arkitektoniska värden i fonden. Båtar i nederkant.
 


Kommentarer
Postat av: Aurora

all denna text.. -men bilden är ju jättefin!



Älskling, jag är säker på att din inspiration för en ny text snart kommer till dig. -som en morot kan du ju tänka på att dina läsares saknad och längtan förmodligen bara blir större för var dag. Jag tror på dig! ..hrm. men jag tro det finns roligare saker att skriva om än korrekturtexter. :)



Lille katt.

2009-02-16 @ 17:24:48
Postat av: Ludvig

ÄNNU roligare? Tveksamt, katten. Men jag ska försöka sno ihop nåt på temat arbetsmoral. Här ska det slå gnistor!

2009-02-16 @ 20:52:53
URL: http://papperspalatset.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0