Om trafiknissar och hur man kommunicerar med dem

 

Jag ska fortsätta på temat "kategorisering av olika typer av tjänstemän". Som alla vet är det varken särskilt meningsfullt eller särskilt vetenskapligt att kategorisera folk och stoppa in dem i fack (ja, det torde faktiskt vara något av en standardfras för allehanda kändisar och okändisar att påpeka att man ogärna placeras in i något fack). Men alla vet också att det är förfärligt roligt att kategorisera och koppla ihop människor med den del av deras livsvillkor som för tillfället kan vara rolig att raljera över. Låt mig således beskriva ännu en underkategori i tjänstemannafloran: trafiknissarna!

 

Då jag för närvarande är involverad i ett större infrastrukturprojekt har jag fått tillfälle att idka ett mer ingående samarbete med professioner som jag inte vet så mycket om. Jag tänker närmast på de specialbyråkrater som är nischade på trafikplanering; en av dessa doldis-professioner som alla är helt beroende av men få vet något om. I själva verket är det förstås en hel grupp av specialområden, men när man inte är riktigt hemma på något av dem kan man ta sig friheten att bunta ihop alla dessa ingenjörer och projektörer och infrastrukturdesigners och allt vad de heter under samlingsnamnet trafiknissar.

 

Det är alltid spännande med personer som verkligen har grottat in sig i sitt specialområde, som verkligen brinner för något som vanliga människor inte riktigt förstår sig på. Och trafiknissarna är extremt nischade! De kan allt om kurvradier, doseringar, gatubredder, bussfiler, profiler, cykelbanor, övergångsställen och parkeringsrutor. De tänker i siffror, fast inte på det där strikt matematiska sättet som renodlade teknologer gör, utan på ett märkligt organiskt sätt där gränsen mellan teori och verklighet har suddats ut. Grundprincipen för att göra sig förstådd av en trafiknisse är därför att det är okej att uttrycka sig lite abstrakt ("öppna upp, skala ner, skapa koppling, tillföra stadsmässighet...") så länge abstraktionen kan omsättas i hårda fakta (antal kvadratmeter asfalt, antal fordon per dygn etc.).

 

Medan de yngre trafiknissarna ofta är riktiga datanördar som umgås med vansinnigt avancerade programvaror, är den äldre generationen snarast fientligt inställd till datorer. De äldre trafiknissarna (kommunala trafiknissar är oftast äldre) har ofta en uppsättning kurvmallar på sitt rum. Kurvmallarna är små plastskivor med olika bestämda radier, ofta tjusigt monterade i en väggfast hållare i trä. De används vanligtvis inte, men hänger ändå kvar av ren trotsighet. Min trafiknissekollega, vi kan kalla honom herr A, är helt borta i datorernas värld, vilket förstås är ett handikapp på en nutida kontorsarbetsplats, men han kompenserar detta med en stormande kompetens på sitt område, en kompetens som han gärna redovisar spontant på den whiteboard-tavla som finns i hans tjänsterum. Några snabba streck, en radie, en måttsättning, några pilar och sedan ligger idén klar att begrundas. Herr A jobbar i samma projekt som jag, vilket föranleder honom att då och då slänga till mig en "snabbutredning" som han har skissat ner på baksidan av ett kuvert eller liknande. Det är mycket hjälpsamt. Ibland kommer han in med en kartong full med gamla utredningar (trafiknissar producerar enorma mängder utredningar!) som han tror att jag kan ha användning för. Herr A har också ett speciellt sinne för ironisk humor, som jag inbillar mig är typiskt för hans yrkesgrupp. När jag kallar till ett möte kan han kontra: "är det krismöte, kaosmöte eller katastrofmöte?". Synnerligen putslustigt. Slutligen kan tilläggas att herr A kör bil som en biltjuv. Möjligen är det för att testa bärigheten på de kommunala gator som han varit med att planera. Herr A är på det hela taget en mycket trevlig arbetskamrat.

 

Det är roligt att höra två trafiknissar diskutera ett visst problem sinsemellan, för även om man själv är helt insatt i vad problemet handlar om så är det stundtals svårt att förstå trafikteknikspråket. Nissarna tar fram stora ritningar med profilkurvor, de pekar och ritar nya kurvor, säger något om att landa här och komma upp där, ta upp höjden, sänka korsningen, slänta ner, valla upp, plana ut o.s.v. Ibland har de letat fram någon gammal vägutredning från 70-talet bestående av långa ritningar på vilka man kan se den föreslagna motorleden braka fram tvärs igenom parker, verksamhetsområden och kyrkogårdar i långsträckta rationella linjer. Trafikplanerare var onekligen mer rationella och hade betydligt mer att säga till om på den tiden, och jag tycker mig kanske höra en suck av nostalgi undslippa de äldre trafiknissarna när de påminns om dessa fornstora dagar. Men det kan vara inbillning.
 


Kommentarer
Postat av: JR

Jag önskar att jag hade dina trafiknissar här. De låter ju underbart engagerade. På de platser jag arbetat upplever jag snarare att de blir rädda så fort jag närmar mig. "Åh, nej! Mera jobb. Fler frågor." Vidare tycker jag att deras mest karaktäristiska egenskap är att de är omöjliga att få information från i ett tidigt skede. Man kan tycka att det vore snyggt om de kommunala förvaltningarna var samordnade innan samrådet men det är omöjligt. Trafiknissarna skriver de längsta och mest kritiska yttranden, trots att man varit över och kollat och dubbelkollat att verkar fungera.

2008-01-04 @ 09:14:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0