Bekräftelse
"Länsstyrelsen finner inte att det framkommit att planhandlingarna eller handläggningen hos kommunen har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter som innebär att kommunens antagandebeslut inte tillkommit i laga ordning. Att klagandena inte fått gehör för sina synpunkter medför ingen annan bedömning."
Ovanstående är ljuv musik i planhandläggarens öron. Det är belöningen för pliktmedvetet arbete. Det må vara en standardfras som rutinmässigt läggs in i alla beslut av den här typen, men det är inte mindre seriöst för det. Citatet är hämtat från ett brev där Länsstyrelsen avslår några boendes överklagan av en detaljplan. Detta är i sig inget ovanligt, för i den här delen av landet är det snarare regel än undantag att detaljplaner överklagas och att överklagan sedan avslås, först av Länsstyrelsen och sedan av regeringen, eftersom de oftast bara handlar om någon sur bostadsrättsinnehavare som tycker att det är en mänsklig rättighet att inte behöva skymta något annat hus genom sitt eget fönster. Vad den snustorra frasen från Länsstyrelsen egentligen betyder är att jag inte har gjort något formellt fel i mitt arbete med att ta fram och handlägga planen.
Det är en trevlig känsla att bli klappad på axeln av en högre instans på det viset. Det är att bli bekräftad som seriös tjänsteman, som att få en belåten nickning från den dokumenterat klokare gammelbyråkraten. De högre instanserna står förvisso inte alltid så högt i kurs hos oss i den kommunala sfären. Länsstyrelsens besserwissersynpunkter om allt mellan himmel och jord och deras ständiga krav på utredningar kan vara ganska påfrestande. Men saken är att det är just Länsstyrelsens funktion att peka med hela handen i rollen som de stundom slarviga kommunbyråkraternas rättrådige storebror. Och när då denna förment rättrådiga instans talar om för oss att vi inte har klantat oss den här gången, ja då kan man faktiskt bli lite stolt.
Snäppet roligare är det förstås när bekräftelsen kommer från självaste regeringen, vilket inträffar när Länsstyrelsens avslag överklagas och regeringens tjänstemän därmed får konstatera samma sak som länsstyrelsens tjänstemän redan konstaterat. Men regeringen säger det på ett ännu mer välgrundat sätt, med ännu större precision i orden och formuleringarna. Det sägs ibland att det här långdragna förfarandet är alldeles onödigt långdraget och att det hämmar stadsutvecklingen. Det sägs att när en plan väl vinner laga kraft efter år av överklaganden så har byggherren ofta tröttnat och gett sig av till andra kommuner eller så har det hunnit bli lågkonjunktur och då är byggherren inte så sugen på att bygga något längre. Må så vara, säger jag, men då får i alla fall kverulanterna som inte vill ha grannar känna att de kan göra avtryck i det offentliga Sverige, även om avtrycket bara antar formen av en väldig massa skrivelser. Och det ska tilläggas att det faktiskt händer att en person som överklagar faktiskt har goda skäl att göra det. Ibland är det med visst vemod som jag följer en uppretad medborgares fruktlösa kamp mot vad han/hon säkert uppfattar som ett närmast totalitärt byråkratvälde. Jag kan känna en viss beundran inför engagemanget från dessa människor som får blodad tand och börjar samla in namnunderskrifter, anlita jurister, skriva insändare, skriva brev och hitta på de mest fantastiska konspirationsteorier. De har inte gett upp hoppet om att kunna påverka samhället. Synd bara att de oftast handlar enbart i krasst egenintresse. Det förtar lite av den idealistiska glansen, om det nu någonsin fanns någon sådan.
En i min kommun numera välkänd surgubbe har för säkerhets skull upplyst om att han har alla överklagandehandlingarna klara och ska skicka in dem så fort det finns ett beslut att överklaga, vilket det alltså inte finns än, inte på långa vägar, så surgubben vet knappt vad det är han ska överklaga. Men sur är han, och överklaga ska han (och det kanske är det som är huvudsaken - att han får utlopp för sin aggression). Personangreppen och de grova insinuationerna står som spön i backen. Han hävdar på allvar att politikerna vill att han och hans grannar ska dö en för tidig död! Och det roligaste av allt är att han tänker överklaga inte bara till länsstyrelse och regering utan ända till EU-domstolen! Det vore något, att få ett brev från EU-domstolen där det står att jag inte har gjort fel. Tanken är svindlande.
En ovidkommande stämningsbild: Tranebergsbron i snöglopp.
