NIMBY och YIMBY, två typer av dumhet?

 

Alla som sysslar med fysisk samhällsplanering, och en hel del andra också för den delen, är väl bekanta med begreppet NIMBY. För de oinvigda kan berättas att förkortningen står för "Not in my backyard" och betecknar den inkonsekventa inställning som många människor har till förändringar. Man säger gärna ja till stadsutveckling, fler bostäder, bättre kommunikationer, nya skolor etc etc, men när det visar sig att stadsutvecklingen är tänkt att ske även utanför ens eget köksfönster, ja då slår man bakut och motarbetar förändringen med alla till buds stående medel, överklagar allt som går att överklaga o.s.v. Många är de planerare (och ännu fler de exploatörer) som suckat djupt över att helt vanliga människor plötsligt förvandlas till revirbevakande kverulanter som tycks vara beredda att gå över lik för att få behålla utsikten från köksfönstret intakt. Eftersom den kommunala planerarens huvuduppgift är att väga dessa enskilda intressen mot det som kallas allmänna intressen (ett fantastiskt och mångbottnat begrepp som jag nog måste återkomma till vid senare tillfälle), blir NIMBY-folkets beteende ganska tröttsamt, särskilt eftersom deras argumentation ofta är grovt överdriven och vi inte får något gehör när vi försöker förklara att förändringen faktiskt är menad som en förbättring av närmiljön. 

 

När den svenska planlagstiftningen kritiseras är det ofta för att den ger NIMBY-folket alltför stora möjligheter att med sin blotta tjurighet sätta käppar i hjulet för stora projekt som därmed kan fördröjas åtskilliga år, vilket påstås hämma samhällsutvecklingen och därtill gör livet surt för dem som vill göra klipp i byggbranchen. MEN den fascinerande paradoxen i det här sammanhanget är att frågar man efter planlagstiftningens största fördelar så blir svaret detsamma! Det är liksom meningen att det ska finnas en tröghet i processen - där folk som påpekar att något är dåligt åtminstone kan få frågan prövad. Hur man än väljer att se på saken är fenomenet NIMBY allt som oftast otroligt irriterande, eftersom det i grunden rör sig om en sorts inskränkthet och oförmåga att se större behov än sina egna.

 

Därför var vi nog många i den kommunala planerarbranschen som först blev positivt överraskade när en av gratisblaskorna denna vecka skrev om en grupp som tagit sig det klatchiga namnet YIMBY, (Yes, in my backyard!) och som utger sig för att vara en motrörelse, en positiv kraft i samhällsutvecklingen, en förändringsvänlig hejarklack för byggandet av den nya och moderna staden. Tänka sig, människor som modigt och visionärt går samman i konstruktiv och positiv förändringsvilja! Äntligen! Glad och förväntansfull surfar man således in på organisationens hemsida för att få en bild av hur denna progressiva kraft artar sig.

 

Efter fem minuter med Yimby är jag botad. Det vilar en slags blåögd naivitet över hela sidan. Resonemangen är röriga, men i korthet är följande vad jag lyckas förstå av Yimbys filosofi:

  •  Det som är nytt är också bra
  •  Shoppinggallerior, höga hus och förtätning är alltid positivt
  •  Strandskyddet bör avskaffas, åtminstone i Stockholmsområdet
  •  Barnens behov bör inte vara vägledande vid bostadsbyggnation


"Vi har en positiv grundsyn till förändring" säger Yimby. "När vi ser planer på ett nytt bostadsområde på den outnyttjade ängen utanför fönstret skriver vi inte protestlistor för att stoppa bygget. När vi ser planer på ett nytt höghus i kvarteret skriver vi inte arga insändare till lokaltidningen om hur hemskt det är. Istället blir vi glada över att få fler grannar, mer utbud och mer av den stad som vi vill bo i."

 

Ja, det här verkar ju förvisso ganska oförargligt, i någon mån till och med lite sympatiskt. Men det är något i den där "positiva grundsynen till förändring", alltså att sätta likhetstecken mellan nytt och bra, som får mig att rygga tillbaka. Det är lite gymnasial MUF-anda över det hela, alltså det där att "vi får inte hindra utvecklingen" i betydelsen "vi får inte hindra marknadskrafterna". Att Yimbys företrädare ser ut som ganska renodlade Handelshögskolan-studenter stärker misstankarna. Handlar det måhända om en konspiration? Står Yimby kanske under direkt inflytande från Skanska och NCC, eller från Stockholms Handelskammare, eller Svenskt Näringsliv? Eller Sveriges Arkitekter?

 

Det ska tilläggas att Yimby har en liten brasklapp: "Finns det verkliga skäl att säga nej till ny bebyggelse skall man också göra det." Ah, plötsligt klarnar det fullständigt! Yimby vänder sig alltså bara mot det förändringsmotstånd som grundar sig på rent okynne! Om man har vetenskapliga oemotsägliga bevis för olämpligheten i att bygga på "den outnyttjade ängen utanför fönstret" så har man således Yimbys välsignelse för att hävda detta. Det känns tryggt.

 

Så vad är egentligen värst; gnällspikar som reflexmässigt sätter sig på tvären, eller blåögda superoptimister som tror att allt som är nytt är bra? Jag är mest tacksam över att inte behöva ansluta mig till något av lägren. Som den opartiske och omutbare tjänsteman jag är lutar jag mig bekvämt tillbaka och väger i vanlig ordning enskilda intressen mot allmänna, optimisterna mot pessimisterna, politiken mot den krassa verkligheten, visioner mot hårda fakta. När planprocessen är fullbordad, huset byggt och protesterna har lagt sig är det ändå ingen som kan säga vem som påverkade processen mest eller minst.

 

Det är alltid dags att välja

varenda sekund och minut

Den dag du slutar tvivla

då är din frihet slut

 

...sjöng Peps Persson, som får sista ordet idag.
 


Kommentarer
Postat av: Anders Gardebring

Har du frågor kan du ju alltid fråga. Eller hur?
Istället för att sitta på kammaren och uppfinna konspirationsteorier...
Fast det är faktiskt lite kul på något sätt ändå, just konspirationsteorin om att det nog faktiskt var byggbranschen som låg bakom, dessa elaka hemska kapitalister...fy!, inte kan väl alldeles VANLIGA människor vara positiva till förändring..?
Den dök nämligen upp i kommentarerna på cityartikeln när den dök upp på webben också.
Nej. Jag har inte gått på handelshögskolan. Nej, jag jobbar inte i byggbranschen. Jag är programmerare.
Hade du ägnat en minut åt att göra lite research hade du också vetat det.
Det var jag som drog igång både hemsidan och facebookgruppen som nu har över 650 medlemmar. En majoritet av dem alldeles vanliga Stockholmare som är trötta på att Stockholms stadsplanerare sitter fast som darrande asplöv i något slags post-klara-rivningstrauma och aldrig vågar göra något som ens är det minsta intressant i Stockholm. Vi är trötta på Stockholmare som med skrik och skrän gör motstånd mot varje form av avsteg från den tråkiga Stockholmsnormen av låga lådor som ser likadana ut som alla andra låga lådor (och ofta gör motstånd mot att någonting byggs överhuvudtaget). Vi gillar helt enkelt städer. Vi gillar urbanitet. Vi gillar stort utbud och många människor på samma plats. Vi gillar också den täta och blandade staden, eftersom det är just det som är en stad. Gråa cementlådor utslänga på en äng är inte stad.

Överlag osar hela ditt inlägg av raljant elitism och det är ju, tja, ganska trist.

2007-11-25 @ 04:14:53
URL: http://www.yimby.se/
Postat av: Ludvig

Hej Anders!
Det glädjer mig uppriktigt att få en kommentar från självaste upphovsmannen. Ja, visst är det roligt med konspirationsteorier, särskilt när man inte lanserar dem på allvar, vilket jag förstås inte skulle få för mig att göra. Det gläjer mig också att höra att ni i Yimby inte är så socio-kulturellt homogena som jag fick inryck av.
Låt mig förtydliga att jag som stadsplanerare är generellt positiv till den stadsbild som du förespråkar. Vad jag ser som kruxet med Yimby är att den "positiva grundsynen till förändring" riskerar att motverka den kritiska debatt som är nödvändig vid all stadsplanering, åtminstone om planeringen ska ske enligt någorlunda demokratiska principer. Ett exempel: jag gillar också städer och urbanitet, jag tycker också att en storstad ska vara tät och blandad, men jag tycker ÄNDÅ inte att det är någon vidare bra idé att gräva ner ytterligare en shoppinggalleria under Odenplan, just eftersom jag ser en risk att shoppinggallerior motverkar det vi kallar urbanitet eller stadsmässighet. Jag förbehåller mig rätten att bedöma varje projekt för sig, istället för att vara kategoriskt positiv till allt som är nytt. Man kanske kan kalla det elitism om man vill.
Jag vill också påminna om att alla kommunala planerare i ganska hög grad är styrda av 1)politiska beslut 2)lagstiftning 3)exploatörens ambitionsnivå. Som en diskret reaktion av självförsvar vill jag därför avvisa ditt påstående om att stadsplanerarna är fega och inte vågar göra något visionärt. Vi skulle nog gärna vara lite mer vågade och visionära om det fanns förutsättningar för det.
Som du antyder så är det ett välkänt faktum att det är Nimby-folket som hörs mest i debatten, vilket har att göra med att de som tycker något är bra sällan ger uttryck för detta. Det är mycket ovanligt att vi får in skrivelser från personer som bara vill tala om att de är positiva till ett visst projekt. Hälsan tiger still, så att säga. Och det är väl där som Yimby kan fylla en funktion genom att visa att det finns en hel massa "vanliga människor" (någon gång vill jag se en definition på begreppet vanlig människa) som ser positivt på utveckling och förtätning av staden. Mitt råd på vägen är bara; våga för guds skull vara lite nyanserade! Den svåraste utmaningen är kanske att kritisera konstruktivt.

2007-11-25 @ 13:01:42
URL: http://papperspalatset.blogg.se
Postat av: Anders Gardebring

Bra svar, och du verkar ha fått lite perspektiv på oss (och jag på dig :)
Det finns faktiskt en hel del diskussion inom gruppen om just gallerian vid odenplan (som du också ser att jag nämner om du kollar tv-inslaget i kanal lokal). Att media har valt att vinkla det som att vi alltid är helt positiva till all form av nya saker är lite tråkigt men det är ju som det är med den saken. Jag själv är positiv till gallerian, men bara om den görs med en bra integration med stationen, och gärna att den ges en lite annan profil. Jag är inte övertygad om att den behöver vara fullt så stor som har föreslagits heller. Men nya affärsytor kommer att behövs i området då genomströmningen av människor kommer att öka markant.
När jag använde begreppet "stadsplanerare" var det lite slarvigt. Jag räknade in även politiska beslutsfattare under det begreppet. För dig, som har det som yrke, blir det naturligtvis orättvist och det var inte min mening.
Och det gläder mig att du gärna vill utveckla staden mer än du får!
Med en positiv grundsyn menar vi just det, och inget annat. Alltså att vi inte instinktivt ställer oss upp och skriker "NEJ!" så fort någon vill bygga något. Däremot säger vi nej om det som skall byggas verkligen ÄR galet. En stor motorväg i markplan inpå knuten av ett tätbegyggt område är inte speciellt urbant till exempel. Däremot gärna en spårvägslinje eller ett nytt bostadsområde intill. Om motorvägen måste byggas ser vi hellre att man i så fall däckar över den och lägger bebyggelse ovanpå.

Det är inte så att vi vill riva gamla stan och bygga skyskrapor.. Det vi helt enkelt vill är att Stockholm skall våga. Våga tänka nytt. Våga sticka ut. Våga förändra och utveckla sig. Det vi kritiserar är de som säger nej till principen om förändring. Vi måste bryta illusionen av att Stockholm är färdig. En stad är aldrig färdig.

2007-11-25 @ 18:42:24
URL: http://www.yimby.se/
Postat av: Anders Gardebring

Jag skrev ett inlägg som nog förklarar vilka vi är och vad vi vill ganska bra:
http://www.yimby.se/2007/11/handlar-yimby-om-gallerio_382.html

2007-11-29 @ 21:21:25
URL: http://www.yimby.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0