Det förlovade språket
En före detta chef har förutspått att jag en dag kommer att ha avancerat från den kommunala sfären och blivit statstjänsteman. Anledningen härtill skulle vara (håll i er nu) att de skrivelser och rapporter som statstjänstemän får tota ihop i regel är mycket längre och att den språkliga nivån ofta ligger på en mer avancerad nivå än vad den gör inom kommunen. Den f.d. chefen var nämligen medveten om att det här med att formulera skrivelser i olika former låg mig varmt om hjärtat. Jag må vara en medelmåtta när det gäller främmande språk, men min fascination inför den gren av svenskan som ibland kallas kanslisvenska vet inga gränser. Detta språk är på samma gång konst och vetenskap, det är poetiskt samtidigt som det är genuint opersonligt, det är ett uttrycksmedel med enorma möjligheter! Kanslisvenskan är det språk som byråkrater skriver när de är medvetna om att deras ord kommer att utgöra offentliga handlingar en längre tid framöver. Vad är det då som är så särskilt med det här språket? Jag kan presentera fyra särdrag:
1. Det är tydligt. Tvärtemot vad många tror är själva poängen med kanslisvenskan att den inte ska kunna misstolkas. Alla kryphål och luckor för illvilliga rättshaverister ska vara stängda, och alla nyanser som kan tolkas som underliggande värderingar ska vara eliminerade. Ingenting ska finnas mellan raderna. Även om man kan tolka in en poetisk dimension rent formmässigt så är kanslisvenskan ändå rena motsatsen till poesi, där ju poängen är att koncentrera så mycket innehåll som möjligt i så få ord som möjligt. Man kanske skulle kunna kalla kanslisvenskan för de fantasilösas poesi, eftersom ingenting får utelämnas åt läsarens personliga tolkning. Detta leder mig in på särdrag nummer två:
2. Det är opersonligt. Här handlar det om att tjänstemannen är olämplig för sitt arbete om han eller hon skriver på ett sådant sätt att kontentan av det skrivna förefaller vara färgat av skribentens personliga uppfattningar. Detta är ett flagrant brott en av byråkratins hörnstenar, nämligen att tjänstemannen aldrig påverkas av sina personliga uppfattningar utan enbart skriver utifrån sin fackkunskap och kännedom om det aktuella ärendet. Som alla förstår så är det bara i teorin det fungerar på det sättet, eftersom även byråkrater är människor (jodå), men huvudsaken är att även om tjänstemannen skulle låta sitt personliga engagemang påverka förslaget till beslutsfattarna, så ska det inte synas i det skrivna materialet. Och då är den korrekta kanslisvenskan ett enastående verktyg för att drapera sina åsikter i yrkesmässig formalitet.
3. Måttfullhet är en dygd! I en tjänsteskrivelse är ingenting fantastiskt eller uselt eller imponerande eller strålande. Sådana överord är för diffusa och talspråksmässiga. På sin höjd kan någonting vara adekvat eller otillfredsställande. Antingen är kraven och behoven tillgodosedda, eller så är de inte det! Inga språkliga fyrverkerier, här håller vi oss till mätbara fakta!
4. Man får använda ord och uttryck som man aldrig får användning för annars. När man skriver i Word dyker det ju som bekant ibland upp små gröna streck under orden som indikerar att de kan utgöra någon typ av språklig avighet. Högerklickar man på ett grönmarkerat ord, t.ex orden erinran eller föreliggande, kan man ibland få uppmaningen att beakta denna ordform, eftersom den i vanlig text kan kännas invecklad och byråkratisk. Detta tar den sanna byråkraten förstås som en bekräftelse och en uppmuntrande klapp på axeln.
Det finns oroande tecken på att kanslisvenskan hotas av destruktiva krafter. Från Hässleholms kommun har jag till exempel fått vittnesmål om ett projekt benämnt Klarspråk vars syfte ska vara att "underlätta kommunikationen med kommuninvånarna och därmed göra organisationen mer lättillgänglig för medborgarna". Det låter verkligen lovvärt, men jag har onda aningar att det i slutänden mest får till följd att tjänsteskrivelserna i Hässleholm i framtiden blir luddigare och mindre exakta. Exempelvis kanske en fras som "bestämmelser för fasadutformning skall utformas i enlighet med gällande riktvärden för maximala ekvivalenta bullernivåer inomhus" ändras till "husen ska ha en bra ljudmiljö inomhus". Och då har ju meningens hela pregnans och tydlighet gått förlorad! Vadå bra ljudmiljö? Bra enligt vem då?!
Avslutningsvis vill jag erinra om att jag, utanför stadshusets väggar, verkligen inte har något emot Fredrik Lindströms frejdiga språkliberalism. Språklig utveckling och uppfinningsrikedom gläder mig. Men låt bli att tafsa på min kanslisvenska! Den har utvecklats av åtskilliga generationer byråkrater och därmed utvecklats till ett högklassigt redskap i samhällets tjänst. Hör upp, kollegor, vi har ett arv att förvalta!
Men allting förändras ju, och folk förstår inte de gamla (tyska) ordföljderna som tjänsteskrivelser fram till 60-talet är skrivna på. De är skitjobbiga att läsa. Kanslisvenskan har väl utvecklats sen dess?
du har både rätt och fel. kanslisvenska är ju i idealfallet exakt och öppnar inte för feltolkningar. i din värld! men faktum är att många männsikor blir vettskrämda om de ser ord de inte förstår eller har hört förut. det är en svår avvägning att göra - ska man skriva precist och exakt men svårläst (eller för många - oläsligt) eller mindre exakt och istället irritera regelryttare? jag vet inte. jag vet bara att jag själv suger på kanslisvenska och att jag har extremt svårt för att vara opersonlig. det blir nog aldrig någon statstjänsteman av mig... (jag måste verkligen anstränga mig för att inte börja småprata om vädret eller janne josefsson när jag bara ska informera om Internetinfrastrukturstiftelsen. för övrigt ett långt och vackert ord...)
Nåja, man behöver ju inte exellera i gammeldags tyska ordföljder och välja det mest ovanliga av fem synonymer bara för sakens skull. Men personligen blir jag mest glad när jag stöter på ett ord eller uttryck som jag inte tidigare hört, för då får man ju möjlighet att rusa till närmaste ordbok och kolla upp betydelsen, och vips så har man utökat sitt ordförråd och därmed sin uttrycksförmåga! Jag tror, utan att vilja verka elitistisk, att det är bättre att uppmuntra folk att berika sitt språk än att utgå från att de är för obegåvade för att förstå lite mer kanslimässig text.
För övrigt ska jag skriva något längre fram om ett annat språkfenomen, s.k. corporate bullshit, som nu vinner terräng även i den kommunala sfären. Då kan vi tala om kulturkrock!
Den som noterar det flagranta stavfelet i ovanstående kommentar får en stjärna i himmelen.
Jag ska erkänna att jag, efter ett halvår på Skatteverket, delar din fascination för kanslisvenskan. Alla vi som strävar efter att excellera i användandet av detta oöverträffade precisionsinstrument motarbetas emellertid ständigt av idéer om mottagarperspektiv, förmedling av "rätt attityd" samt regeringens "svarta lista" och liknande bannbullor.
I senaste numret av vår interntidning protokoll finns till exempel en artikel om att vi ska skriva mer lättillgängligt: "Förändringar i textmallarna gör allmänheten positiv till Skatteverket" (läs själv på http://www.skatteverket.se/omskatteverket/protokoll/2007/protokoll200704.4.383cc9f31134f01c98a8000146.html).
Nåväl. Något ligger det kanske i språkliberalernas resonemang. Trots allt är ju ETT av syftena med de skrivelser vi skickar ut till medborgarna att faktiskt framföra ett budskap som mottagaren kan förstå. I det avseendet är kanslisvenskan dessvärre inte oöverträffat som språkligt verktyg. (Tyvärr ;-)
Tankeväckande och välskriven bloggartikel. Jag lyfter på hatten som den skrivarkursledare jag är!
Jag brukar inte vara mycket för klassanalys, men som jag ser det har borgarklassens skriftspråk -- som kanslisvenskan ju tillhör -- motarbetats sedan det förkättrade 1970-talet. Istället för att utveckla kanslistilen har man velat ersätta den med ett avslaget folkspråk (jfr. folköl).
Nu säger jag inte att det är fel att skriva lite enklare ? i de allra flesta fall är det till och med att föredra! ? men det är sorgligt att det avancerade skriftspråket förvaltas så illa av vår tjänstemannakår.
Nu säger jag inte att det är fel att skriva lite enklare -- i de allra flesta fall är det till och med att föredra! -- men det är sorgligt att det avancerade skriftspråket förvaltas så illa av vår tjänstemannakår.
Tankstreck ska det vara!
Bloggdatasystemet vet inte ens vad ett tankestreck är, vad säger inte det?!
I morgon ska jag i nästan två timmar berätta för en yster samling kommunanställda om kanslispråk. Får jag berätta för dem om din ståndpunkt och till och med citera dig? (Och tipsa dem alla om din blogg.)
Åh, jag är bara hedrad! Citera och tipsa så mycket du orkar! Allt som gör de kommunanställda ännu lite ystrare är bara av godo, får man anta.
Härligt inlägg! Dina argument är bara så sköna :)
