Corporate Bullshit - nu även i din kommun


Om kanslisvenskan förtjänar all heder i egenskap av det mest fulländade språkliga verktyget, så finns det ett annat språk som snarare hör hemma i lingvistikens mörkaste träskmarker. Detta språk kallas populärt Corporate Bullshit (åtminstone av oss som får obehagskänslor av att höra det) och kännetecknas av att dess uttryck är mycket engagerat och snitsigt och samtidigt fullkomligt innehållslöst. Denna språkliga avart används i reklam- och marknadsföringssammanhang och har tidigare mest funnits inom näringslivet.

 

Jag skulle tro att det var någon gång på nittiotalet som det marknadsmässiga snacket började bryta sig in även i den kommunala sfären, kanske i samband med att krisande kommuner i desperation började hyra in marknadsföringskonsulter och liknande i hopp om att kunna locka några nya skattebetalare och investerare till kommunen. Sedan dess har det brutit sig allt länge in i stadshusens korridorer och grasserar i det närmaste fritt på de avdelningar inom kommunerna där de stora visionärerna sitter. Jag får erkänna att jag inte är särskilt insatt i dessa visionärers arbetsmetodik, men de har ett förhållande till språket som får en klassisk tjänsteman att vrida sig av obehag. Nedanstående exempel är hämtat från en slumpmässigt vald svensk kommuns hemsida. Av ren barmhärtighet har jag utelämnat kommunens och "borgmästarens" namn.

 
image4  


Som framgår av ovanstående så är Corporate Bullshit en slags motsats till den rena kanslisvenskan, då den förstnämnda går ut på att uttrycka någonting (som redan från början är vagt och otydligt) på ett så luddigt och ospecifikt sätt som möjligt. Textens budskap är nedtonat av den enda anledningen att det i grund och botten inte finns något budskap, det handlar snarare om att säga absolut ingenting på ett så lättfattligt sätt som möjligt. Jag vill inte förneka att det säkert är en skön konst att använda så många rader till att säga ingenting, men jag vill starkt ifrågasätta om det hör hemma någon annanstans än i reklambranschen.

 

För vad i hela friden pratar gubben om? Jag vänder mig först och främst mot oskicket att tala om en kommun som en vara, en produkt, ett varumärke som ska krängas till högstbjudande som om det rörde sig om ett nytt tvättmedel eller en begagnad bil. Låt mig klargöra detta en gång för alla, med all min hopskrapade tjänstemannapondus: En kommun är ingen vara, det är en administrativ enhet som i grunden utgörs av sina medborgare och vars lagstadgade förehavanden styrs av politiker, administreras av tjänstemän och utförs av kommunalarbetare (om inte utförandet har lagts ut på entreprenad; en fiffig lösning som innebär att kommunen inte behöver ta något ansvar för att de som utför det kommunalt finansierade arbetet har ovärdiga arbetsförhållanden och usel lön!). Det är en förolämpning mot kommunens medlemmar (dvs. medborgarna) att reducera dem till konsumenter och likställa deras livsmiljö, samhällsservice och demokratiska organ med varor och varumärken.

 

Men för att återgå till fenomenet Corporate Bullshit, så kan det förstås vara nog så underhållande att betrakta dess språkliga cirkuskonster lite på avstånd. För den som vill lära sig språket vill jag rekommendera den fantastiska nätbaserade floskelgeneratorn. Själv tvår jag mina händer inför reklambluddrets skamgrepp på den ärevördiga tjänstemannakulturen och framhärdar envist i min rätt få uttrycka mig sakligt, nyanserat och med någon slags innehåll.
 


Kommentarer
Postat av: Signe

Åh! En diss jag länge längtat efter! Och floskelgeneratorn, en så underbar funktion! Tror bestämt du just lyfte min dag ytterligare lite. Nu ska jag äta lösgodis och sy. Ha det fint.

2007-06-17 @ 18:34:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0