Papperspalatset

Korridorerna är ödsliga såhär års. För varje vecka några färre kvarvarande tjänstemän, vars ansikten börjar få drag av tristess och semesterlängtan. Ibland får vi besök av någon sommarledig medborgare som plötsligt råkat läsa i tidningen om något planprojekt och fått för sig att lite halvhjärtat engagera sig i detta. En grillkioskägare undrar vad hyrorna blir i den nya kollektivtrafikknutpunkten (svar: ingen aning), en djurrättsaktivist ringer och frågar vad vi tycker om djurförsök (svar: vi tycker ingenting om det), en dystopisk husägare ringer och frågar hur lång tid han har på sig att sälja huset innan vi förstör hela området som det ligger i (svar: vi har inga planer på att förstöra området). Dessa små avbrott i skrivbordsarbetet blir i dessa semestertider mer som lustfyllda inslag än, som ofta annars, irritationsmoment.

I Svenska Dagbladet läser jag den 9/7 om den moderna människans förändrade syn på semestern. En professor B Dahlbom vid IT-universitetet intervjuas och förklarar stolt att han minsann ägnar en timme om dagen åt att läsa och skicka jobbmail, oavsett om han är på badsemester i Spanien eller i sommarstugan. "Semester är en 1900-talsidé", förkunnar professor Dahlbom och fyller på med att han tror att semestern kommer försvinna när allt fler blir egenföretagare och konsulter. "Vi blir mer som bönderna i jordbrukssamhället, där arbete och ledighet blandades. Det innebär en ökad frihet men också ett större ansvar att ta makten över sitt liv och inte jobba jämt." Jag drar en djup suck, och undrar om professorn skulle vara lika entusiastisk över det semesterlösa samhället om han inte genom sin fasta anställning hade en lagstadgad rätt till fem veckors betald semester. Notera gärna att han själv förstås varken är egenföretagare eller konsult utan snarare att betrakta som en statstjänsteman. Det är lätt att tala sig varm om något jobbigt om man vet att man slipper om man inte vill.

Låt vara att semestern är en 1900-talsidé, jag tycker i så fall att det är en av de bättre sakerna vi ska föra vidare från förra seklet. Inom kommunbyråkratkåren känns denna "föråldrade" syn på semestern tämligen fast förankrad. Kanske för att vi föredrar att dra en tydlig skiljelinje mellan arbete och fritid? Semester är semester, och då ska ingen jävel komma och tro att man ska svara på något mail eller vara tillgänglig om man skulle behövas. Må vara att detta är en helt otidsenlig inställning, men jag känner medlidande med professor Dahlbom som maniskt måste kolla jobbmailen varje dag även i sommarstugan. Själv ska jag i fyra veckor framöver inte tänka på mitt arbete en enda minut, och det beror inte på att jag vantrivs på jobbet, utan för att jobbet inte är mitt liv och jag inte har några entreprenörs-lulliga drömmar om att genom yrket "förverkliga mig själv". Just idag är jag förträffligt nöjd med att vara kommuntjänsteman med en föråldrad syn på arbete och fritid!

Som läsaren säkert har förstått så är en logisk följd av min semester också att denna blogg inte kommer att uppdateras förrän semestern är slut. Jag vill därför, lite formellt som det anstår en byråkrat, passa på att önska alla eventuella läsare en fortsatt skön och avslappnande sommar. På återseende!