Hur ser en riktig byråkrat ut?

 

Låt mig inleda lite storstilat med några rader ur Dostojevskijs Brott och straff:

 

"Mannen var över de femtio, av medellängd och kraftigt byggd, gråsprängd och med stor flint, med ett ansikte som var gulsvullet, för att inte säga grönaktigt, av supande; bakom de svullna ögonlocken glimtade ett par små men livliga, rödsprängda ögon fram som springor. Men det var något mycket underligt med honom, hans ögon blänkte som i triumf, och även om det fanns vett och intelligens i dem, skymtade det fram något som liknade vansinne. Han var klädd i en gammal, fullständigt utnött svart frack, som saknade alla knappar utom en. På något sätt hade knappen lyckats hålla sig kvar och det var den fracken var knäppt med; tydligen var han angelägen om att inte överskrida gränsen för det anständiga. Under nankinvästen stack det fram ett fruktansvärt tillknycklat, nedsölat och fläckigt skjortbröst. Som tjänstemän i gemen saknade han skägg - men det måste ha varit länge sedan han rakat sig, eftersom det börjat spira fram tjock, mörkblå skäggstubb."

 

Mannen som beskrivs på detta målande sätt är den avskedade och gravt alkoholiserade tjänstemannen Marmeladov, en i alla avseenden tragisk figur som trots att han befinner sig i fritt fall mot samhällets botten ändå inte kan göra avkall på sin tjänstemannautstrålning. Citatet får därför utgöra upptakten till den lite kåserande frågan: Hur känner man igen en tjänsteman? Som frågan är ställd inbjuder den förstås till grova generaliseringar, vilket är precis vad som här följer.

 

Man skulle kunna tro att kommunanställda rent allmänt är lite mindre nogräknade med sin klädsel och sitt yttre. Detta skulle ha sin grund en allmän uppfattning att kommunjobb helt enkelt inte är särskilt glamouröst utan snarare karaktäriseras av ganska trista arbetsuppgifter och en, milt uttryckt, modest lönesättning. Dock finns mycket som tyder på att många kommuntjänstemän gör sitt bästa för att motverka tråkighetsstämpeln genom att faktiskt vara ganska piffiga även en helt vanlig arbetsdag. Särskilt gäller väl detta den yngre generation som nu faktiskt på bred front är på väg in i landets kommunhus i takt med att det berömda s.k. köttberget, som så förtjänstfullt utvecklade den kommunala sektorn, diskret drar sig tillbaka.

 

Vidare kan man konstatera att det finns några grundtyper bland tjänstemännens stilkoder. Först har vi den klassiska svenska kommunfarbrorn, som har suttit vid samma skrivbord och gjort i stort sett samma sak de senaste trettio åren. Han har kvar något av den lite strikta och korrekta framtoning som jag inbillar mig kännetecknade äldre tiders tjänstemän, men har under åren övergått till en mer bekväm klädsel, där bomullsskjortan ibland byts mot en tröja. Likaså har de svarta skorna bytts mot fotriktiga inneskor/tofflor, och byxorna som en gång hade prydliga pressveck är nu av chinos-typ, vilket ju är mycket mer avslappnat om man ska tro texten i Ellos-katalogen. På samma sätt kan kommunfarbrorns kvinnliga motsvarighet, som vi för logikens skull kan kalla kommuntanten, hittas någonstans på vägen mellan strikt välstruket och mysig söndagsförmiddagsklädsel, i nämnda riktning.

 

Det finns några hårdnackade herrar som fortfarande kör med kavaj, och några kvinnor som kör med lite mer stilfulla dräkter, oftast till följd av att de har hamnat på någon sorts chefsposition. Det är förstås bland cheferna man kan se influenser från världen utanför kommunhuset, vilket kanske kan förklaras med att cheferna i högre grad får bevista denna värld i tjänsten. I övrigt är det på min förvaltning bara en bygglovarkitekt som bär kavaj, men han är ju en arkitekt och dessa är ju ett kapitel för sig. Tittar man in i de rum i kommunhuset där det sitter arkitekter och planerare märker man nämligen att dessa, trots att de är lika kommunala som den bästa av nämndsekreterare, är tydligt färgade av att vara just arkitekter. Färgade är för övrigt fel ord, eftersom den dominerande färgen i arkitektens utstyrsel som bekant är svart.

 

Förr i tiden kallades vi manschettarbetare. Då var det enkelt att skilja på folk som jobbade i blåställ och folk som jobbade i välstruken och välknäppt vit skjorta. Nuförtiden är det inte så enkelt, och det har vi väl knappast någon anledning att sörja över. Men det sägs att i många andra länder har tjänstemän fortfarande en strikt klädkod, inom såväl offentlig förvaltning som privat näringsliv. I den anglosaxiska världen finns ju exempelvis påfundet casual Friday, som enkelt uttryckt innebär att tjänstemännen på veckans sista arbetsdag tillåts ha jeans på jobbet och lämna slipsen hemma. I jämförelse med detta tycks ju de svenska kommunkontoristerna befinna sig halvvägs ner i total dekadens (eller total anarki, eller total liberalism..) och ur detta faktum har en idé slagit rot i mitt bakhuvud, en idé som jag förgäves försökt förankra hos mina kollegor; låt oss införa stylish Friday på kommunkontoret - uppmana de anställda att varje fredag, på frivillig basis, piffa upp sig som om vi skulle på fest. Inte för att det skulle påverka vår yrkesmässiga status eller vårt anseende hos medborgarna, utan bara för att det är roligt! Den trevliga och lite lättsamma fredagskänslan skulle underblåsas och tjänstemännen skulle i ren feststämning bli dubbelt så effektiva som en vanlig grådaskig tisdag.

 

Jag vill avsluta denna ostrukturerade reflektion lite mer sansat genom att återgå till Dostojevskijs försupne tjänstemannavrak där han sitter på det sunkiga ölhaket i en av S:t Petersburgs mindre fashionabla stadsdelar.

 

"Också i hans sätt fanns något av solid tjänsteman. Men han var rastlös, han rev sig i håret, och då och då lät han huvudet sorgmodigt vila i händerna medan de luggslitna armbågarna stödde sig mot det kladdiga, nedsölade bordet."

 

Jag gillar uttrycket solid tjänsteman. Men även solida tjänstemän kan gå ner sig totalt, erinrar Dostojevskij och höjer ett varningens finger åt alla som tror att de kan luta sig tillbaka och andas ut när de väl uppnått tjänstemannens (skenbara) stabilitet. Förhoppningsvis är det sociala skyddsnätet lite tätare i Sverige 2007 än i Ryssland 1866. 
 
image9
 


Kommentarer
Postat av: Olle Bergman

Du är utmanad! Se min blogg för vidare instruktioner.

2007-10-23 @ 13:11:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0