Reklamfjantarnas (eller Magrittes) slutgiltiga seger?
Åtskilliga gånger har denna blogg, som inte är någon riktig blogg, häcklat de reklamskolade fjantar som i modern tid dansat in på landets kommuner och besudlat den ärevördiga och seriösa byråkratin med intelligensbefriad reklamjargong, infantilt språkbruk och allmänt fördummande tankesätt. Är jag inte färdig med det där? Har inte aversionen framgått tillräckligt tydligt? Jo, kanske, och det är därför jag får betrakta detta inlägg som en ödesmättad slutkommentar i frågan. Detta kommer sig av att den kommun som är min arbetsgivare nu har mottagit vad som måste vara reklamfjantarnas dödsstöt. Läs och låt er förskräckas.
Reklamfjantarna har kommit på att min kommun inte ska heta kommun längre. Jodå, så är det. Låt mig ta historien från början. Nu blir ju det här lite besvärligt eftersom jag av princip inte nämner kommunens namn på den här bloggen, men vi ponerar att kommunen heter Ruskträsk kommun, för enkelhetens skull. Tidigare i år beslutade man att kommunen ska få en ny varumärkesplattform (redan här börjar man bli lätt illamående) och under projektnamnet Bilden av Ruskträsk drog man igång en exempellös orgie i PR-idioti där den inhyrda PR-konsulten släppte loss sina färdigheter i corporate bullshit i full frihet. Man började med en positionering som fick det IT-klingande namnet Ruskträsk 2.0 (ja, det är helt sant) och därpå listas vilka värderingar som ska prägla det nya Ruskträsk. Detta är förstås ett fullkomligt missbruk av ordet värdering eftersom det som listas bara är en radda riktigt billiga reklamfloskler. Som kronan på verket i detta katastrofala projekt har man förstås snickrat ihop en ny grafisk profil (som har ”moderniserats för att bättre stämma överens med ökade krav på tillgänglighet, tydlighet och bilden av en modern kommun”), och det var i detta skede som man kom på att ordet kommun inte är något som vår kommun ska förknippas med. Så man tog bort det ordet från den grafiska profilen. Reklamfjantarna har alltså kommit med den briljanta idén att vi inte ska heta Ruskträsk kommun utan bara Ruskträsk kort och gott.
Total förvirring uppstår förstås. Varför ska inte kommunen få heta kommun? Min vilda gissning är att man i sin gränslösa kreativitet gjort bedömningen (eller värderingen?) att ordet kommun låter lite för stelt och gammaldags, lite torrt och grått, lite för byråkratiskt helt enkelt. Och kanske lite för socialdemokratiskt i en genuint borgerlig kommun som Ruskträsk. Ingen tycks ha reflekterat över att endast namnet Rusksträsk naturligtvis kan betyda någonting annat än just kommunen och organisationen Ruskträsk. Vilket åsyftas? ”Var bor du?” ”I Ruskträsk” ”Jaha, och vad jobbar du med?” ”Jag jobbar i Ruskträsk!” Eller säger man jobbar på Ruskträsk, eller för Ruskträsk? ”Ska du rösta i Ruskträskvalet?” Kommer kommunalråden fortfarande att heta så, eller ska de kallas Ruskträskråd?
Ytterst bottnar det väl i någon slags identitetskris, och den måste väl vara av det allvarligare slaget eftersom den handlar om att inte vilja vara det man är. Kommunen vill inte vara kommun. Tänk vad lustigt det skulle bli om till exempel Ruskträsk Församling kom på att man inte ville heta församling (”ordet speglar inte vår nya teologiska positionering”) utan bara Ruskträsk. Eller om Ruskträsk Orienteringsklubb kom på att man inte ville heta orienteringsklubb (”vi tycker inte att det harmonierar med vår nya varumärkesplattform”) utan bara Ruskträsk. Man kan förvisso försöka se den här identitetskrisen i ett större sammanhang. Det här med identitet har ju blivit väldigt viktigt på senare år, och det ligger ju lite i tiden att en identitet är något man snickrar ihop efter eget huvud, efter modets nycker om man är trendkänslig eller efter vilken livsstil man valt genom att bläddra i olika livsstilsmagasin. Identitet kan man byta, köpa och sälja precis som vilka kläder som helst. Känner man att det är lite out of date att vara kommun så kan man ju helt enkelt sluta kalla sig för kommun. Måhända bottnar det här tokeriet i att PR-mupparna på kommunen skäms lite över att jobba på kommunen (”alltså, det känns inte riktigt 2009 om vi säger så”). Eller så har kommunalrådet (Ruskträskrådet) fått storhetsvansinne och tror helt enkelt att Ruskträsk kommun verkligen är hela Ruskträsk. Om så är fallet är det ju faktiskt lite rörande.
Inte helt osökt kommer jag att tänka på René Magrittes hyfsat kända konstverk La trahison des images i vilket en pipa avbildades tillsammans med texten ”detta är ingen pipa”, vilket skulle påminna om att det man såg var ju faktiskt bara en bilden av en pipa. Där har vi det – plötsligen faller bitarna på plats! Kommunen är inte längre en kommun, den har blivit bilden av en kommun – bilden av Ruskträsk! Och själva bilden kan man ju kalla vad tusan man vill. Reklamnissarna är inte intresserade av vad saker och ting egentligen är, de är endast intresserade av hur sakerna uppfattas i betraktarens ögon. Jag lutar mig tillbaka i min högst konkreta kontorsstol, drar ett djupt andetag och är glad att jag inte är och aldrig kommer att bli någon surrealistisk reklamfjant.
Detta är inte ett kommunhus.
