De omutbara?

 

Lunchbuffén höll mycket hög klass och de ingående delikatesserna överträffade varandra som små gastronomiska fyrverkerier. Måltiden serverades i en sobert inred lokal högst upp i en stor gammal industrikåk med hänförande utsikt över huvudstadens södra inlopp och Djurgårdens kungliga grönska. Kommuntjänstemännen runt bordet lät sig väl smaka och fantiserade säkert om hur mycket mer statusfyllt deras arbete skulle kännas om kommunkontorets lokaler var lika stiliga. Som läsaren säkert redan förstått behövde inte kommuntjänstemännen betala för lunchen, och det behövde inte deras arbetsgivare heller, för värden för det hela var ett stort och välkänt bygg- och fastighetsföretag och lunchen var en del i ett heldagsprogram som i korthet gick ut på att inbjudna kommuntjänstemän på plan- och byggområdet bussades runt för att bli förevisade några av det stora bolagets mer eller mindre visionära byggprojekt.

 

De flesta större fastighetsägare och byggherrar sätter stort värde i att hålla sig på god fot med kommunfolket, och bjuder därför in till visningar, rundturer, presentationer och liknande trivselarrangemang. Syftet är, förmodar jag, att kommunfolket ska bli välvilligt inställt till bolaget ifråga och ge det en god (läs: inte alltför kritisk) behandling vid planläggning och bygglovgivning. Och så får ju kommunfolket lite inspiration, vilket gör att bolaget kan beskriva evenemanget med det så omhuldade begreppet win-win-situation. Givetvis tycker kommuntjänstemännen att det är rätt så trevligt att få lämna skrivbordet ibland och ge sig ut på små till intet förpliktigande utflykter som inte kräver någon särskild ansträngning mer än att se någorlunda intresserad ut. Och så kan man få lite förtäring på köpet om man har tur.

 

De flesta konsultföretag brukar också hitta på trevligheter för sina kunder - och eftersom användandet av konsulter i kommunens arbete ökar stadigt så har man kunnat urskilja en breddning av utbudet på "trevliga gratisaktiviteter-marknaden" för oss tjänstemän. Inte minst framåt jul duggar dessa inbjudningar tätt. Det är emellertid en ganska dum tidpunkt för dylikt, för då är tjänstemännen så upptagna och stressade att de kanske blir tvungna att tacka nej. Det är också framåt jul som den årliga floden av chokladkartonger börjar strömma in och sätta guldkant på fikapauserna, vilket i samverkan med decembervädret minskar tjänstemännens benägenhet att lämna kontoret. Jag skulle därför rekommendera konsultfirmor och byggbolag att förlägga sådana här trevligheter under maj-juni, då man förmodligen får mest valuta för pengarna i form av fridfulla och avslappnade kommuntjänstemän.

 

Men ärligt talat - och det här vet ju alla redan - de som bjuder gör knappast någon bra affär, för vi i byråkratkåren är ju i grund och botten omutbara! Förstås. För vi är ju inga korrumperade italienska flumbyråkrater som viker oss för några chokladaskar eller en exklusiv lunch med havsutsikt. Däremot kan vi bli lite snällare och framför allt trevligare om de som vi arbetar med bjuder på trevligheter. Och kanske är det detta det handlar om, för i grund och botten vet väl alla att det är på lite högre nivå som de strategiska besluten fattas - och där har ju bestickningen (inbillar jag mig) en helt annan karaktär, det vill säga en helt annan prislapp. Huruvida politiker och chefer rent generellt är mutbara tänker jag förstås inte ha någon åsikt om, för det är ändå ett av de områden där var och en med lite fantasi kan bilda sig en egen mer eller mindre ogrundad uppfattning. Men när det gäller vanliga simpla tjänstemän så är eventuella mutförsök oftast helt lönlösa - helt enkelt eftersom tjänstemännen ändå inte kan ducka för alla lagar och regler som styr deras förehavanden även om de skulle lockas till det. För själva poängen med byråkrati är ju att allting registreras och dokumenteras. Och om man tar planhandläggarna som exempel så vore det den yttersta skammen att åka dit på att ett överklagande av en plan leder till att den återkallas på grund av formaliafel, det vill säga att handläggandet inte skett på rätt sätt. Och eftersom regelrätta mutor således inte är tillämpbara på lägre tjänstemän så får de skrupelfria krafterna istället hålla sig till strategin att med diverse inställsamma småknep få tjänstemännen rent allmänt vänligt inställda.

 

Många, men förvånande nog inte alla, exploatörer har insett att ett trevligt bemötande och tillmötesgående attityd är både det enklaste och billigaste sättet att få en trevlig behandling av kommuntjänstemännen. Ibland blir det där väldigt tydligt, som när jag för en tid sedan hade kört fast i ett projekt där exploatörens projektledare började surna till eftersom jag inte ville gå med på att göra om en huvudgata till en privat parkeringsplats. Projektledarens chef hoppade då in och satt i vårt sammanträdesrum och var så vänlig och förstående och öppensinnad. Vi kom fram till att den av dem framtagna lösningen inte fungerade och så hittade vi en mycket bättre lösning, som i princip var samma lösning som jag hade lagt fram från början. För säkerhets skull bjöd projektledarens chef på lunch efter överenskommelsen, för att vi inte skulle vara arga på dem.

 

Mot bakgrund av ovanstående (ett underbart uttryck som kommer till sin rätt i var och varannan tjänsteskrivelse) kände jag inga större tveksamheter när jag och de andra tjänstemännen blev runtkörda och ompysslade av det stora fastighetsbolaget. Även om jag hade haft dem som samarbetspart i något projekt skulle det knappast ha påverkat min inställning till dem. De är ju som vilka annonsörer som helst, och om de tror sig vinna något på att bjuda mig på en delikat lunchbuffé så får de väl skylla sig själva om de är så naiva.

 

                                *   *   *

 

Jag ska be att få avrunda med en söt (och sann) liten anekdot från kanslisvenskans värld. En tjänsteman på Storstockholms Lokaltrafik blev för en tid sedan beordrad att ändra formuleringen av en viss skrivelse. Han hade skrivit att en ansenlig mängd fotgängare skulle passera över ett visst järnvägsspår på en viss plats. SL-tjänstemannens chef tyckte detta lät alltför negativt. Så tjänstemannen ändrade till en icke oansenlig mängd. Det är ju fantastiskt att man kan använda skriftspråkets nyanser på ett så fiffigt sätt! Skulle en tjock sedelbunt och en whiskyflaska under bordet ha fått honom att skriva en obetydlig mängd istället? Ånej, än finns det tjänstemän som håller på sin yrkesheder. En eloge till dem!
 
image15
Det här huset ska rivas tyvärr. Det växer björkar på taket.
 


Kommentarer
Postat av: annalin

Jaja fina bilder. Men lite grå.
Det är alldeles för lite modetips i din blogg.
Fundera på att visa "dagens outfit" då och då.

nej jag skojar.
ha det bra/din medrepublikan Anna

2008-04-23 @ 00:31:46
URL: http://annasoundtrack.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0